Ah, Gardell...

Alltså... Jonas Gardell. Jag tycker om honom.
Hur kan man inte tycka om honom?
Jag menar... Kolla på honom! Han ser så genuint snäll ut.
Dessutom skriver han så att jag blir alldeles varm i hela kroppen.
Jag vet liksom inte om han skrivit om sig själv, eller hittat på allt.
Men klokt är det! Det är vackert. Allt han skriver blir poesi.

"Ute på Ottoskär vill jag vara en havsörn som skrämmer alla trångsynta måsar långt ut till havs, så att min galna kråka i ensamt majestät får breda ut sina vackra ssvarta måsvingar, lyftas av vinden och jubla."

Visst är det tokfint?
"Mina nya jeans har ingen passform alls. De är för vida, för långa, och jag känner mig löjlig i dem. Men jag var tvungen att köpa dem. Jag blev förälskad i jeansexpediten på Hennes & Mauritz."

Att läsa Gardell känns mer ofta än sällan som att läsa något man själv skulle kunnat skriva. För mig iallafall. Eller... Inte som något jag kunnat skriva, för vi skriver på helt olika sätt, men något jag kunnat tänka. När jag läst "Om Passionen" så betänker jag allt jag ser, och formulerar till vackert flytande meningar i mina tankar. När jag kommer hem och vill skriva blir det bara bla bla bla...
Så tills vidare får jag nöja mig med att läsa : )

Take care